[...] "Jag har ett förslag." Den lutade sig framåt som min vän April gör när hon vill berätta en hemlighet, trots att ingen av hennes hemligheter är vidare bra. Eller ens riktiga hemligheter. "Om du inte berättar för någon att jag är här, kan jag fixa dina ögon."
"Lägg av!"
Den blinkade ett par gånger. "Det är vad jag försöker att göra."
"Vad jag menar är att du inte kan göra det!"
"Varför inte?"
"Tja, ingen annan har kunnat fixa mina ögon, förutom med glasögon."
"Jag har vissa förmågor. Du kommer att se, förutsatt..."
"...att jag inte berättar för någon om dig?"
"Det är kärnan i det hela, det essentiella."
"Hur vet jag att du inte gör mig blind? Du skulle kunna vara som en av de där telefonförsäljarna som lovar saker, men fullständigt ljuger."
Den började repetera igen. "Jag skulle inte göra något sådant mot en varelse som inte har gjort mig något ont."
"Så, om jag skadar dig, skulle du kunna göra mig blind?"
"Det är information för de som har behov av att veta."
"Och om du fixar mina ögon, och jag inte berättar om dig för någon, då lämnar du vår jord?"
"Det är kärnan i det hela!" [...]

[...] "Jag har ett förslag." Det lutade sig framåt som min vän April gör när hon vill berätta en hemlighet, trots att ingen av hennes hemligheter är bra. Eller rent av riktigt hemligheter. "Om du inte berättar för någon att jag är här kan jag fixa dina ögon."
"Gå ut ur stan!"
Den blinkade ett par gånger. "Det är vad jag försöker göra."
"Vad jag menar är att du inte kan göra det!"
"Varför inte?"
"Tja, ingen annan har kunnat fixa mina ögon, förutom med glasögon."
"Jag har vissa förmågor. Du kommer att se, förutsatt att..."
"...Jag berättar inte för någon om dig?"
"Det är hjärtat av det, det är kärnan."
"Hur vet jag att du inte kommer att förblinda mig? Du kan vara som en av de telefonförsäljare som lovar men ljuger totalt.”
Det började vaxa på, vaxa av igen. "Jag skulle inte göra något sådant mot en varelse som inte har gjort mig illa."
"Betyder det att om jag skadade dig, kan du få mig att bli blind?"
"Det är på basis av behov att veta."
"Och om du fäster mina ögon och jag inte berättar för någon om dig, kommer du att lämna våra fält?"
"Det är hjärtat av det!" [...]

”Jag har ett förslag.” Den lutade sig fram, precis som min kompis April gör när hon har en hemlis att berätta. Även om hennes hemlisar aldrig är nåt bra. Eller ens är riktiga hemlisar. ”Om du inte berättar för nån att jag är här så kan jag fixa dina ögon.”
”Dra åt skogen!”
Den blinkade flera gånger. ”Det är vad jag försöker göra.”
”Jag menar, det kan du inte!”
”Varför inte?”
”Alltså, ingen annan har kunnat fixa mina ögon, förutom med glasögon.”
”Jag har vissa förmågor. Du förstår, om du…”
”Inte berättar för nån om dig?”
”Det är kärnan i det hela, kärnpunkten.”
”Hur vet jag att du inte förblindar mig? Du kanske är som såna där telefonförsäljare som lovar saker men bara luras.”
”Den började putsa fönster igen. ”Jag skulle aldrig göra så mot en varelse som inte har gjort mig något illa.”
”Så du menar att om jag gör dig illa så kan du göra mig blind?”
”Det är hemligstämplat.”
”Och om du fixar mina ögon och inte berättar för nån om dig så lämnar du vår åker?”
”Det är kärnan av det!”

[...] “Jag har ett förslag.” Detta kom upp precis på samma sätt som min vän April brukar göra när hon vill berätta en hemlighet även om inte någon enda av hennes hemligheter är något att ha överhuvudtaget. “Om du inte berättar detta för någon annan så finns jag här för att fixa till dina ögon”.
“Stick från stan!”
Orden blinkade ett antal gånger. “Det är vad jag försöker göra”.
“Men jag säger att du inte kan göra det!”
“Varför inte?”
“För att ingen annan har lyckats fixa till mina ögon förutom mina glasögon”.
“Jag har vissa förmågor. Vänta så får du se…”
“…Ska jag inte berätta för någon annan om dig?”
“Nej, det är det som är själva grejen”.
“Hur vet jag att jag inte kommer att bli blind? Du kanske är som en av de där telefonförsäljarna som lovar saker som inte är sant”.
Jag blev bara argare och argare. “Jag skulle inte göra något sånt mot någon enda stackare som inte har gjort mig något ont”.
“Menar du att om jag vill dig illa, så gör jag dig blind?”
“Det är det jag behöver få veta”.
“Och om du fixar till mina ögon och jag inte berättar för nån om dig, kommer du försvinna härifrån?”
“Ja, det är just det som är grejen!” [...]

[...] "Jag har ett förslag." Den lutade sig fram som min vän April gör när hon vill berätta en hemlighet, även om ingen av hennes hemligheter är särskilt märkvärdiga. Eller ens riktiga hemligheter. "Om du inte berättar för någon att jag är här, kan jag fixa dina ögon."
"Dra åt skogen!"
Den blinkade ett par gånger. "Det är precis vad jag försöker göra."
"Vad jag menar är att du inte kan göra det!"
"Varför inte?"
"Tja, ingen annan har kunnat fixa mina ögon, förutom med glasögon."
"Jag har vissa förmågor. Du kommer att se, förutsatt att..."
"...att jag inte berättar för någon om dig?"
"Det är det som är grejen, det som är poängen."
"Hur vet jag att du inte kommer att göra mig blind? Du skulle kunna vara som en av de där telefonförsäljarna som lovar runt men håller tunt."
Den började snacka på igen. "Jag skulle inte göra en sådan sak mot en varelse som inte har gjort mig något ont."
"Menar du att om jag skadade dig, skulle du kunna göra mig blind?"
"Det är bara för den som behöver veta."
"Och om du fixar mina ögon, och jag inte berättar för någon om dig, kommer du att lämna våra fält?"
"Det är det som är grejen!" [...]